Svensk ordbok 2009, webbversion
ringa på
´
verb
ringde ringt
,
pres.
ringer
ring·er
●
trycka på (knapp till) dörrklocka
komm.
det var bara grannen som ringde på
ringa på
sedan 1885
Subst.:
vbid1-889112
påringande
,
påringning